Som jag alltid sagt. Jag har inget problem med att leva ensam. Det är helt underbart att ha fått de här åren att hitta mig själv igen. Det behövdes. Jag har absolut inte känt nån panik att hitta någon eller att ragga på krogen. Behöver inte den bekräftelsen, för det känns inte alls äkta. Bara desperat.
Har hela tiden sagt att nån gång dyker det bara upp någon som skulle kunna vara han, när man minst anar det.
Och nu kanske det är så... vem vet...
2 kommentarer:
Hur har det gått? Tittar in på bloggen då och då men inga uppdateringar kring detta...
Inget nytt att berätta?
Skicka en kommentar